Det var en tanke som for igenom mitt huvud inte bara en gång utan kanske fem idag.

Min underbara powerbrud Sara ska byta gym till mitt. Halleluja:) äntligen träningssällis!

Fem min in i träningen inser jag att jag antagligen kommer svimma, kräkas eller bli plötsligt akut förlamad i benen.

Men satan i gatan vad fel jag har om min egna kropp. Vad den orkar och inte orkar. När träningen är slut är jag gladare än allt. att göra utfall där benen inte orkar få upp dig igen och du inser att du antagligen, på ett ytterst löjligt sätt kommer att falla ihop, det är pest och pina. Men Envisheten vinner. Och meningar som

”Pannbenet Malin!!!”
Och
”Kom igen du har ju bara gjort EN armhävning”

De sporrar. Även om man blir arg så är hennes underbara stämma det som får mig att prestera utöver det vanliga.

Jag kommer antagligen ligga orörlig imorgon när jag vaknar. Men det var det värt. Det här vill jag göra minst en gång i veckan!

Bifogar bild på en rulltrappa. Kan verka trist. Men den glädjen jag hade för denna uppfinning idag är obeskrivlig.

Love u Sara!