På nyhetsmorgon för ngn vecka sedan satt en liten antikdeckare och pratade om vad som kommer vara värt och inte värt något i framtiden. Jag tolkade det, vad som är värt att spara och vad jag kan rensa ut.

Han sa ”det som vi kan sätta ordet fin framför är det som inte kommer att vara värt ngt” Alltså finporslinet, finglasen etc.

Jag fick ett ryck upp ur soffa. Kikade i mina skåp i köket. Där står mina finglas, orörda och dammiga för att de för mig, som det låter, enbart används vid fina tillfällen. Genast norpade jag ett finglas och hällde upp ett glas vatten. Japp, nu är dagen kommen då dessa minsann inte skall kallas finglas. De e numera vardagsglas. De ska bli så där charmigt slitna av allt användande och mina vardagsglas, som jag för övrigt aldrig skulle sätta fin framför, de kan nu få stå där och samla damm och ålderspoäng och förhoppningsvis bli värda något i framtiden. Eller tolkade jag lilla Mr Antikdeckare fel?

 

Googlade Finglas för att få in en fin bild på ngra typiska finglas. Istället för att gå upp och fota i mitt köksskåp på mina egna glas. Tyvärr får man upp bilder på halvnakna män på hästar, jo det är sant, när man googlar på finglas så jag hoppar över att bifoga en bild till det här inlägget.

Tack och hej