Härregudars! Jag satte kaffet i halsen och trillade halvt baklänges. Här satt jag i godan ro och gick igenom bildarkivet i en av mina byrålådor.

Vad finner jag? Jo ett bevis på att jag bara för några veckor sedan ljög helt ofrivilligt. Där satt jag, i den diskussionen, och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag Aaaaldrig har varit lucia.

Nu när chocken har lagt sig känner jag en liten dos av lycka. Jag är alltså en av de få utvalda här i världen som varit Lucia. Tror jag ska fira med en extra kopp kaffe. Döm av min förvåning att mina föräldrar även lyckades hitta ett för kort lucialinne till denna oerhört stora stunden i mitt liv (som jag egentligen inte minns) . Jag trodde inte det var fysiskt möjligt att hitta ett lucialinne som är för kort till min längd. men tydligen! Bra jobbat! Kanske var det ett tappert försök att få mig att känna mig lång, för visst ser jag lite längre ut än de andra tjejerna. Jo minsann.