Står på perrongen och väntar på tåget när en kille med en välbekant doft går förbi.
För en sekund, eller två, åker jag tillbaka i tiden.
Helt plötsligt står jag i en sporthall och spelar volleyboll. Jag får otroligt detaljrika minnesbilder framflashade för mina ögon.
De svarta knäskydden med grått mönster.
De svarta gympadojjorna som många av oss hade likadana.
Den vita tischan med skövde volley och nummer 6 på bröstet.
Dj Mangoo och eurodancer i högtalaren
Den otroligt tjocka hårsnodden jag hade ihåret.
Min första riktiga dejt då jag hade på mig en vit polotröja och ett par ljusblåa utsvängda byxor med dragkedja i sidan.
Sommaren då jag hoppade på kryckor för skadat knä.
När jag öppnar ögonen igen så står jag på perrongen och väntar på tåget. Men med ett brett leende. För ngn sekund var jag 15 igen.
Tänk att en doft kan få fram minnesbilder i huvudet
Och en eloge till killen som fortfarande bär ”samba röd” som iaf slutade säljas på åhlens när jag var typ 18, 10 år sen.
