Som en prinsessa vaknar jag vid sju av ljuset som kikar in i sovrummet. Fåglarna kvittrar och jag brister genast ut i sång och dansar upp ur sängen och livet känns underbart!

Okej jag överdriver en aning. Men satan vad gött det är att man slipper väckas av väckarklockans charmiga pipande i ett rum som är lika mörkt som natten. Man är lika trött som om man enbart fått sova en kvart och undrar om så är fallet. Att man inte ens fattar att det är väckarklockan som ringer förens efter några sekunder. Det kunde under de första sekunderna lika gärna kunnat vara: brandlarmet, någon som ringer eller en lastbil som backar in i huset.