Imorgon är det en känsloladdad dag. Vissa år tacklar jag den väldigt bra. Andra år tacklar jag den lite mindre bra…Imorgon får vi se hur jag tacklar den i år! Men det känns som om jag kommer tackla det väldigt bra. bättre å bättre varje år! Och sex år har ju gått! Så det kommer gå bra!

Den 19 april för sex år sedan gick min nära vän Sam Nuo bort. Vi visste det mesta om varandra och pratade timmar i telefon varje dag i mer än ett års tid. Sen en dag slutade han höra av sig…jag var självisk å trodde han bara sket i det…Att han hade tröttnat på att tjata med mig i telefon å höra tjejproblem. Jag försökte ringa honom, sms:a…Men nummret hade upphört. Tänkte att han kanske missat nån räkning så jag skickade till slut ett brev.
Några veckor senare får jag tillbaka ett brev. Från Perstorps begreavsningsbyrå som förmedlade till mig att Sam hade gått bort….

Han var på väg till jobbet den morgonen…en bil i motsatt riktning körde om och misstog sig i beräkningarna…han frontalkrockade med Sam. Den enda positiva nyheten i allt var att det gick enormt snabbt och att han antagligen inte hann känna någon smärta.

Imorgon hoppas jag på att vara sysselsatt! Och det är trots allt 6 år sedan…Jag ligger inte och gråter längre. Men jag skänker honom många tankar just kring den 19 april.

Så detta blogginlägg vill jag på nått sätt visa att ”Du finns fortfarande i mitt hjärta och i mina tankar! Saknar dig och våra samtal!”

*sanningen e det bästa man kan ge en annan människa*