Jag kan inte låta bli att känna en sån ofantlig gemenskap till människor jag träffar som är ifrån Schlätta!
Det kvittar om man är gammal eller ung det finns helt plötsligt en känsla av VI när man kan prata om ställen, platser, orter, människor, gamla händelser från hemtrakten.

Och helt plötsligt, utan förvarning så har man enormt grov dialekt. Fast att jag själv, och den jag träffar, egentligen övat bort vår dialekt efter alla år i Sthlm.

Bilden visar hur schlätt dä ä på schlätta.