Idag var jag uppe med tuppen. Redan kvart över sex i morse väcktes jag med morgonkaffe av fina Jennie. Hon skulle iväg till jobbet och jag åkte hem. Tunnelbaneresor vid den här tiden på en söndagmorgon är väldigt speciella.

– utanför stationen går Herr ”Jag vet inte riktigt vart jag är” Han placerar sig på en stängd uteservering och somnar till solens varma strålar.

– på perrongen ser man spåren av de människor som akut har blivit kissnödiga i väntan på sitt tåg. Det är ju fantastiskt att de inte tog tillfället i akt att kissa utanför i en skymd buske, jag tänker mig att kissnödigheten verkligen kom i en akutattack.

– på perrong, i tåg. Spyor. Åh denna härliga doft 🙂

– en man sover på ena bänken. Vakterna kommer, de tar på sig handskar innan de puttar på honom för att han skall vakna och föras ut ur stationen.

– på tåget. en kille i sina bästa år sitter och är på väg hem från en efterfest, han hade säkert kunna fortsätta ngra timmar till.

 

Det är med en sådan fantastisk glädje som jag går av tåget och spatserar in på ICA och köper mig en riktig go-frukost! Piggheten jag känner när jag ser alla walk of shames är underbar.