Det kvittar att jag fyller 29 i år. Jag kan ändå ibland vilja ligga på golvet och sprattla med fötterna i vädret å skrika och trilskas och vara allmänt trotsig. Varför? Ingen direkt anledning,  ibland är jag bara så himla less att jag vill vara fem år igen där mamma å pappa löste alla problem. till och med de värsta problemet i mitt liv fann de lösningar på. Varför kan det inte varas så fortfarande?

Det skulle ju inte heller sitta fel med att byta ut sina problem och irritationsmoment man har idag mot de man hade när man var 5.