lika barn leka bäst?

| 2 Comments

Jag är som alla vet en enorm känslomänniska.
Och då menar ja inte att ja går runt är känslig hela tiden.
Jag menar att exempel…ser jag en sorglig film så storgråter jag

Sara min kära lilla sambo har inte lika lätt till tårar när det gäller romantiska/sorgliga filmer.
Och det är bra.
Tänk hur det hade sett ut om vi hela tiden satt och grät båda två i soffan.
till varje vänner eller sex and the city avsnitt..ja vet, ja gråter så fort de blir för fint eller de är sorgligt eller romantiskt.

Idag slår vi på en film som sara inte hade sett innan. ”En riddares Historia”
Jag personligen älskar den filmen.

Efter ett tag kläcker Sara ur sig ”men det är ju Det här Jag tycker är sorgligt” och gör en ”gripnade min” i ansiktet. Men inga tårar.

efter ytterligare typ 15 minuter så märker jag av en viss konstig tystnad. Och med tanke på filmens mood vid just detta ögonblick vänder jag mig mot sara och frågar lite försiktigt. ”gråter du, gråter du?”

”nej jag har inte lika nära till gråt som du Malin, men jag kan säga att jag är Rörd”

För att förtydliga budskapet i detta inlägg. Jag är inte ute efter att få sara att gråta. Men ngn film måste finnas där ute ngnstans som även får sara att fälla en tår. Budskapet med det här inlägget är att komplettering är bra! Vi, jag och sara, kompletterar varandra i soffan. Så var det sagt.

2 Comments

  1. Vill man gråta till film ska man se dem när man är lite småbakis på söndagar. Testa med Hotel Rwanda. Jag var helt deppad hela kvällen efter den. Det kändes som en stor sten i bröstet.

  2. Åh den filmen har ja inte sett, men har hört att den ska vara super! Ja jag gråter ju till allt! haha!

Kommentera

Required fields are marked *.


Current day month ye@r *