För första gången på enormt länge har jag enormt dåligt samvete. Uch. Jag har nu mailat tjejen i årsta om att vi tackar nej till hennes lägenhet. Det som gör att jag får dåligt samvete är att hon verkade vara så snäll. Och att hon nu krånglat med att försöka få bostadsförmedlingen att acceptera oss…åsså ångrar vi oss…dock innan kontraktet är påskrivet. Mycket viktigt. Egentligen borde jag inte ha så dåligt samvete eftersom så många har försökt lura oss via blocket. Och att människor lovat oss visningar men i sista sekund sagt att den e tagen. Varför ska inte jag kunna vara lite elak…? Klart jag kan…men eftersom varken jag eller Sara är elaka människor så känns de lite i magen nu. Samvetet.